Jag hatar verkligen att sova bort hela dagarna. Men både idag och igår har jag inte kommit ur sängen förrän vid elvatiden. Usch och fy tänker jag när klockan ringer ett antal gånger. (Jag är för trött för att stänga av klockan utan trycker bara på snooze).
Idag ringde Daniel från flygplatsen vid 9-tiden för att säga hejdå. Samtalet varade typ en minut och innehöll ungefär var rädd om dig, älskar dig, ha det så bra, puss... Snark. Jag somnade sekunden efter jag lagt bort telefonen.
Ska snart in till stan och ta en eftermiddagsfika med Nora. Eh, kaffe tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar