Nu tänkte jag blogga. Var ju så längesedan sist. Men till vilken nytta ska jag göra det. Egentligen? Jag gör det ju inte tillräckligt frekvent för att kunna kalla mig bloggare. Är ju lite wannabe på så vis. Jag vill blogga, det är kul. Lika kul är det att kunna kalla sig bloggare, vilket jag inte kan.
Det där med hur man ska kunna titulera sig är lite knivigt. Ibland får man frågan vad man lyssnar på för musik. För min del blir alltid svaret i stil med: "Jag lyssnar på det allra mesta, mycket U2 är det i och för sig, väldigt mycket." Då brukar återkopplingen bli typ "ahh är du ett såntdär äkta U2 fan eller?!" Ni som känner mig vet att jag vill skrika JAAA, jag avgudar U2, that's a fact!
Kruxet är bara att jag är wannabe även här. Jag missade dem på Ullevi av en rad olika anledningar, bittert som tusan. Det faktum gör att jag inte kan kalla mig fan.
Fast å andra sidan kan den snart ettåriga ånger jag känt kring detta intyga att jag faktiskt gillar U2.
Jag vet en tjej som har hånglat med Bono, på riktigt. Fick veta det alldeles nyss.
Ibland är livet orättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Din kompis som har hånglat med bono - tror du hon skulle kunna tänka sig att berätta om det? (anonymt helt ok såklart). Jag håller nämligen på med ett radioprogram om raggtekniker, däribland backstage-tekniken..
Mvh Ulrika på P3 (ulrika.lindqvist@sr.se)
Skicka en kommentar